Bokföringsbrott gav fängelse

Den tilltalade döms för bokföringsbrott efter att ha misskött bokföringsskyldigheten i en näringsverksamhet kopplad till handel med telefonkort under perioden den 1 januari 2023 till den 31 december 2023. Samtidigt frikänns han från åtalet för näringspenningtvätt, grovt brott, för samma tidsperiod. Tingsrätten bestämmer påföljden till fängelse i tre månader och avslår åklagarens yrkande om näringsförbud. Den tilltalade ska dock betala företagsbot, förverkande av beslag tillåts och han ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet mot den tilltalade omfattade två punkter. Den första gällde grovt bokföringsbrott. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade bedrev näringsverksamhet kopplad till handel med telefonkort och att han med uppsåt eller av oaktsamhet inte löpande bokförde verksamhetens affärshändelser enligt bokföringslagen. Enligt åtalet avsåg underlåtenheten ett räkenskapsår mellan den 1 januari 2023 och den 31 december 2023 och hade skett i Spånga, Stockholms stad, eller på annan plats i landet. Åklagaren menade att rörelsens förlopp och ekonomiska resultat eller ställning inte i huvudsak kunde bedömas med ledning av bokföringen och att gärningen skulle bedömas som grov eftersom den skett helt eller delvis i skatteundandragande syfte och varit av särskilt farlig art.

Den andra åtalspunkten gällde näringspenningtvätt, grovt brott. Åklagaren påstod att den tilltalade i näringsverksamhet eller som led i en verksamhet som bedrevs vanemässigt eller annars i större omfattning, med uppsåt medverkat till åtgärder som skäligen kunde antas vara vidtagna i syfte att dölja att pengar eller annan egendom härrörde från brott eller brottslig verksamhet, eller för att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde. Enligt åtalet hade detta skett mellan den 1 januari 2023 och den 31 december 2023 i Spånga, Stockholms stad, eller på annan plats i landet. Åklagaren uppgav att åtgärderna bestått i att motta betalningar via bankkonto eller kontant och därefter vidareomsätta pengarna genom uttag, insättningar, betalningar och överföringar. Betalningarna hade enligt åtalet kommit från personer som ville undkomma registreringsplikten för kontantkort och dölja sitt telefonbrukande, och som den tilltalade i samband med betalningarna hade överlämnat eller skickat kontantkort till. Även denna gärning påstods vara grov eftersom den varit av särskilt farlig art och systematiskt möjliggjort och främjat grov brottslighet.

Den tilltalade förnekade bokföringsbrott och bestred att han bedrivit näringsverksamhet, eller gjorde gällande att han i vart fall saknat uppsåt. Han bestred också att brottet skulle bedömas som grovt. När det gällde näringspenningtvätt medgav han att det hade varit fråga om en verksamhet som bedrivits vanemässigt, men bestred att han medverkat till åtgärder i penningtvättssyfte. Han invände också att gärningen inte skulle bedömas som grovt brott. Han medgav däremot yrkandet om förverkande av SIM-kort.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att den tilltalade under 2023 registrerades som användare på 1 302 kontantkort och att han samma år tog emot sammanlagt omkring 180 000 kronor via Swish genom ett stort antal betalningar på mellan 200 och 1 000 kronor. Domstolen konstaterade också att flera av kontantkorten senare kom att användas i samband med brottslighet, i vissa fall grov brottslighet, och att någon bokföring inte fördes över verksamheten med registreringarna.

Den tilltalade hade berättat att han tvingats till verksamheten på grund av en skuld, men tingsrätten fäste inte avseende vid den förklaringen. Domstolen ansåg att hans uppgifter var en uppenbar efterhandskonstruktion och att utredningen visade att det var han som drev verksamheten med registreringarna, även om han i viss mån måste ha gjort det tillsammans med annan. Tingsrätten fann därför att han bedrivit näringsverksamhet och varit bokföringsskyldig. Eftersom han måste ha insett att det fanns en avsevärd risk för att verksamheten innebar bokföringsskyldighet, och eftersom han inte vidtagit någon åtgärd för att försäkra sig om motsatsen, ansåg domstolen att han haft likgiltighetsuppsåt. Åtalet för bokföringsbrott ansågs därmed styrkt.

Samtidigt avslog tingsrätten åklagarens påstående att bokföringsbrottet skulle vara grovt. Domstolen fann att även om den underlåtna bokföringen i vart fall delvis syftat till att undandra skatt, räckte inte detta i sig för grov rubricering. Tingsrätten bedömde också att det inte var den underlåtna bokföringen som hade möjliggjort eller främjat grov brottslighet och att det inte framgick att den tilltalade underlät att bokföra affärshändelserna med avsikt att möjliggöra eller främja grov brottslighet.

När det gällde åtalet för näringspenningtvätt konstaterade tingsrätten att den tilltalade i näringsverksamhet tagit emot betalningar vid ett stort antal tillfällen och därefter vidareomsatt pengarna. Domstolen förklarade att det för ansvar krävs att personen medverkar till en åtgärd som skäligen kan antas vara vidtagen i penningtvättssyfte. Tingsrätten ansåg dock att omständigheterna inte var sådana att detta krav var uppfyllt. Den tilltalade frikändes därför från åtalet om näringspenningtvätt, grovt brott.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § 1 stycket brottsbalken. Påföljden bestämdes till fängelse i tre månader. Domstolen ansåg att straffvärdet för brottet motsvarade tre månaders fängelse och att bokföringsbrott är ett brott av sådan art att fängelse var motiverat.

Åklagarens yrkande om näringsförbud avslogs. Tingsrätten bedömde att förutsättningarna för att anse förbudet påkallat från allmän synpunkt inte var uppfyllda.

Den tilltalade ålades att betala en företagsbot om 50 000 kronor. Åklagarens yrkande om företagsbot var högre, men tingsrätten jämkade beloppet med hänsyn till att det rörde sig om en enskild näringsidkare som dömdes till fängelse och till hans ekonomiska förhållanden.

De beslagtagna SIM-korten förverkades och beslaget skulle bestå. Yrkandet om värdeförverkande avseende 100 000 kronor avslogs, eftersom det var beroende av att näringspenningtvätt hade begåtts.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Vidare ska han betala tillbaka 20 000 kronor av kostnaderna till staten. Försvararens ersättning fastställdes till 41 879 kronor och skulle betalas av staten.