Förare döms för tre trafikbrott

Den tilltalade har dömts för brott mot fordonsförordningen, brott mot trafikförordningen och hastighetsöverträdelse. Tingsrätten kom fram till att två av gärningarna var erkända och styrkta, medan den tilltalades uppgift om hastigheten inte godtogs. Påföljden blev penningböter på 3 300 kronor.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal i tre punkter. För det första gällde åtalet brott mot fordonsförordningen enligt 8 kap. 9 § första stycket 2 p a och andra stycket fordonsförordningen. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade den 20 mars 2026 kört personbil trots att lykta framtill inte var av godkänd typ och inte var anordnad på föreskrivet sätt. För det andra gällde åtalet brott mot trafikförordningen enligt 3 kap. 76 § första stycket 1 p och 14 kap. 3 § 1 p b trafikförordningen. Där uppgavs att den tilltalade samma dag under färd med personbil använt lykta som visade annat än vitt eller gult ljus framåt. För det tredje gällde åtalet hastighetsöverträdelse enligt 3 kap. 17 § andra stycket och 14 kap. 3 § 1 p b trafikförordningen samt lokala föreskrifter. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade den 20 mars 2026 hade kört personbil i 56 km/tim inom tättbebyggt område, trots att högsta tillåtna hastighet var 40 km/tim.

Samtliga gärningar avsåg körning på en gata i Västervik. I domen anges att händelserna inträffade den 20 mars 2026 på Döld namn väg.

Rättens bedömning

Den tilltalade erkände brotten avseende brott mot trafikförordningen och fordonsförordningen men bestred hastighetsöverträdelsen. Tingsrätten avgjorde målet utan huvudförhandling. Som bevisning åberopade åklagaren den tilltalades egna uppgifter, anmälan samt utdrag från platsprotokoll och fordonsuppgift.

När det gällde de två erkända gärningarna fann tingsrätten att erkännandet fick stöd av både den tilltalades egna uppgifter och den åberopade bevisningen. Domstolen ansåg därför att gärningarna var bevisade.

I frågan om hastighetsöverträdelsen uppgav den tilltalade att han inte visste vilken hastighet som gällde på sträckan, att han trodde att 50 km/tim var tillåten hastighet och att han ändå körde högst 43–45 km/tim. Han uppgav också att han inte tittade på hastighetsmätaren alldeles innan polisen stoppade honom. Tingsrätten utgick dock från platsprotokollet, där det framgick att polisen uppmätt hastigheten till 56 km/tim med laserhastighetsmätare och att den högsta tillåtna hastigheten var 40 km/tim. Domstolen noterade även att mätningen hade gjorts enligt Polismyndighetens föreskrifter, att förväxlingsrisk varit utesluten, att vägmärken på platsen kontrollerats och att en manuell funktionskontroll hade gjorts. Tingsrätten fann inte anledning att ifrågasätta uppgifterna i protokollet och bedömde dem som klara och entydiga. Den tilltalade ansågs därför motbevisad, och även hastighetsöverträdelsen bedömdes som styrkt.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för brott mot fordonsförordningen, brott mot trafikförordningen och hastighetsöverträdelse. Påföljden bestämdes till penningböter om 3 300 kronor. I den tillgängliga texten anges inga skadestånd eller andra avgifter.