Knivbrott, narkotika och friande domar

Den tilltalade döms för grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt för två narkotikabrott, men frikänns från åtal om grov narkotikasmuggling och försök till människorov. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i 1 år och 2 månader. Skadeståndsyrkandet avslås.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I målet åtalades den tilltalade för flera gärningar. Enligt åtalet avsåg åtalspunkt 1 grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål den 13 februari 2026, samt narkotikabrott samma dag. Under samma åtalspunkt gjorde åklagaren också gällande narkotikabrott den 13 februari 2026. Tingsrätten fann att den tilltalade hade sålt narkotika till en annan person och därefter innehaft ytterligare narkotika som delvis varit avsedd för försäljning. Han hade också på allmän plats haft två knivar och ett knogjärn utan att det varit befogat. Domstolen ansåg att knivbrottet skulle bedömas som grovt. Åtalspunkt 1 ledde till fällande dom.

Åtalspunkt 2 avsåg narkotikabrott den 14 mars 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade dels olovligen innehaft kokain, dels tillsammans och i samförstånd med en annan person innehaft pregabalin och kokain som varit avsedda för försäljning. Tingsrätten fann att den tilltalade ensam hade innehaft narkotikan och att de två delarna skulle bedömas som en brottsenhet. Han dömdes därför för narkotikabrott enligt denna åtalspunkt, men inte för att ha handlat tillsammans och i samförstånd med den andra personen.

Åtalspunkt 3 avsåg stämpling till narkotikasmuggling under tiden den 1–11 mars 2026. Tingsrätten ansåg inte att det var bevisat att den tilltalade hade begått den gärning som åklagaren påstått, och åtalet ogillades.

Åtalspunkt 4 avsåg försök till människorov den 17 april 2026. Enligt åtalet skulle den tilltalade tillsammans med andra ha försökt att bemäktiga sig och föra bort målsäganden på en gata i Vänersborg. Tingsrätten ansåg att utredningen inte räckte för att det skulle vara ställt bortom rimligt tvivel att den tilltalade hade försökt att tvinga in målsäganden i en bil eller att de uttalanden som påstods hade gjorts verkligen uttalats. Åtalet ogillades.

Åtalspunkt 5 avsåg grov narkotikasmuggling den 14–16 april 2026 samt, i andra hand, försök till grovt narkotikabrott den 17 april 2026. Tingsrätten fann inte bevisat att den tilltalade och en annan person hade genomfört grov narkotikasmuggling. Inte heller var det bevisat att han hade gjort sig skyldig till försök till grovt narkotikabrott, eftersom det inte funnits någon konkret fara för brottets fullbordan på det sätt som krävs. Även denna åtalspunkt ogillades.

Rättens bedömning

Domstolen fäste vikt vid den skriftliga utredningen och de hörda personernas uppgifter. När det gällde åtalspunkt 1 fann tingsrätten att den tilltalades erkännande fick stöd av den övriga utredningen. På den punkten var bevisningen tillräcklig för fällande dom. Domstolen gjorde också bedömningen att gärningarna rörande narkotikan den 13 februari 2026 skulle ses som en brottsenhet.

I fråga om åtalspunkt 2 ansåg tingsrätten att den tilltalades uppgifter om att narkotikan var hans egen fick stöd i utredningen. Domstolen kom fram till att det inte var bevisat att den andra personen hade haft uppsåt till innehavet. Den tilltalade dömdes därför för ett eget narkotikabrott, och även här bedömdes gärningarna utgöra en brottsenhet.

När det gällde åtalspunkterna 3, 4 och 5 ansåg domstolen att bevisningen inte räckte för en fällande dom. För åtalspunkt 3 ansågs inte utredningen visa att den tilltalade hade anstiftats eller annars deltagit i den påstådda narkotikasmugglingen. För åtalspunkt 4 bedömde tingsrätten att det inte var styrkt att den tilltalade och en annan person hade försökt att bemäktiga sig målsäganden. För åtalspunkt 5 fann domstolen att det visserligen fanns omständigheter som talade mot den tilltalade, men att det inte var bevisat att han hade genomfört grov narkotikasmuggling eller ett straffbart försök till grovt narkotikabrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, begånget den 13 februari 2026, samt för narkotikabrott den 13 februari 2026 och narkotikabrott den 14 mars 2026. Han frikänns från åtal för stämpling till narkotikasmuggling den 1–11 mars 2026, försök till människorov den 17 april 2026 och grov narkotikasmuggling den 14–16 april 2026, liksom från den alternativa åtalsgrunden om försök till grovt narkotikabrott den 17 april 2026.

Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 2 månader. Domstolen beslutade också om förverkande av kontanter och vissa beslagtagna knivar och ett knogjärn. Yrkandet om förverkande av den beslagtagna narkotikan ogillades eftersom åtalet i den delen inte ledde till fällande dom. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Målsägandens skadeståndsyrkande avslås.