Medhjälp till mordbrand fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat medhjälp till mordbrand. Hovrätten fastställer tingsrättens dom i den del som gäller den tilltalade och gör ingen ändring av åtalet, påföljden, skadeståndet eller förverkandefrågan.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller åtal för medhjälp till mordbrand. Enligt hovrätten rörde det sig om två brandhändelser, en i Hallstahammar och en på Lidingö, där den tilltalade tillsammans med andra personer var inblandad.

När det gäller branden i Hallstahammar ansåg hovrätten, i likhet med tingsrätten, att utredningen visade att en annan person inte hade agerat ensam, utan att branden anlagts tillsammans med den tilltalade. Hovrätten fann att det var bevisat att den tilltalade följt med till Hallstahammar och där anlagt branden tillsammans med och i samförstånd med den andre gärningsmannen.

När det gäller branden på Lidingö var frågan i hovrätten om gärningen skulle bedömas som fullbordad mordbrand eller som försök. Hovrätten fann att den tilltalade uppsåtligen anlagt en brand i ett trapphus i ett flerbostadshus genom att krossa en ruta, ta sig in i trapphuset och antända brandfarlig vätska. Domstolen bedömde att branden innebar fara för annans hälsa och att samtliga rekvisit för mordbrand därför var uppfyllda. Hovrätten ansåg också att det inte var bevisat att branden inneburit fara för omfattande förstörelse av annans egendom. Gärningen bedömdes alltså som fullbordad mordbrand och inte som försök.

Hovrätten slog vidare fast att den tilltalades handlande utgjorde medhjälp till mordbrand och att detta skett uppsåtligen i alla delar. Tingsrättens bedömning i dessa delar ändrades inte.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten hänvisade i stor utsträckning till tingsrättens bevisvärdering och konstaterade att utredningen i hovrätten i huvudsak var densamma som i tingsrätten. Viss ny skriftlig bevisning hade lagts fram, men hovrätten ansåg att detta inte förändrade skuldfrågan.

I fråga om branden i Hallstahammar prövade hovrätten särskilt invändningen att en annan person skulle kunna vara den alternativa gärningsmannen. Hovrätten fann att den alternativa hypotesen inte höll. Domstolen fäste vikt vid teknisk och skriftlig bevisning, bland annat uppgifter om mobiltelefonkopplingar, samt ett meddelande från en medtilltalad som talade för att den utpekade personen befunnit sig kvar på en annan plats när branden begicks. Hovrätten ansåg därför att det inte fanns någon rimlig annan slutsats än att det var den tilltalade som deltog i branden tillsammans med den andre gärningsmannen.

I fråga om branden på Lidingö bedömde hovrätten att branden skapade en konkret fara för människors hälsa. Domstolen betonade att trapphuset var husets enda utrymningsväg förutom hissen och att det därför fanns en påtaglig risk för att boende skulle behöva ta sig ut genom ett rökfyllt trapphus. Hovrätten hänvisade också till uppgifter från en målsägande om att hon övervägt att använda trapphuset och att rök hade spridits när hon öppnade dörren dit. Detta stärkte bedömningen att fara för annans hälsa faktiskt förelåg.

Hovrätten godtog inte den tilltalades uppgift om att branden skulle ha varit förutsedd att självslockna. Domstolen ansåg att uppgiften var så osannolik att den kunde lämnas utan avseende. Sammantaget fann hovrätten att den tilltalade hade insett risken och varit likgiltig inför att fara för annans hälsa skulle uppkomma.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade döms alltså fortsatt för medhjälp till mordbrand.

Påföljden enligt tingsrätten var fängelse i fyra månader. Hovrätten ändrade inte detta. I samma dom behandlades även andra tilltalade och andra brottspunkter, men för den tilltalade i denna artikel skedde ingen ändring i skuld, påföljd eller skadestånd.

Tingsrätten hade också bestämt att den tilltalade skulle betala skadestånd till flera målsägande och att betalningsansvaret var solidariskt med andra dömda personer. Hovrätten angav att den fullt ut delade tingsrättens bedömningar i skadeståndsfrågan och lät tingsrättens dom stå fast.

När det gäller häktning framgår av hovrättens dom att vissa tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess deras fängelsestraff fick verkställas. Någon särskild uppgift om häktning av den tilltalade som denna artikel avser framgår inte tydligt av den text som tillhandahållits, och därför utelämnas den frågan här.