Djurplågeri med höns och kvigor avgjordes i tingsrätten

Tingsrätten i Luleå dömde den tilltalade för djurplågeri efter händelser som enligt domen inträffade mellan den 1 augusti 2022 och den 17 maj 2023. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 50 dagsböter. Domstolen fann att den tilltalade, tillsammans med en annan person, hade hållit höns i sopsäckar och att den tilltalade dessutom var ansvarig för att hönsen saknade rena och torra ligg- och sittytor. Flera andra påstådda brister i djurhållningen ansågs inte styrkta.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade och en medtilltalad genom vanvård utsatt två kvigor och 13 höns för lidande utan godtagbara skäl under perioden 1 augusti 2022 till 17 maj 2023. Åklagaren gjorde gällande att djuren inte fått tillräcklig tillsyn, att det dagliga arbetet med djuren eftersatts, att djuren inte haft tillgång till mat och vatten i tillräcklig omfattning, att de inte haft rena och torra ligg- och sittytor, att djurmiljön saknat adekvat belysning, att reden och utfodringsplatser varit felaktigt utformade, att det förekommit skaderisker i inredningen, att en kviga hållits ensam under längre tid, att en kviga haft gödselpansar och frätskador till följd av kraftig nedsmutsning samt att flera höns vid ett tillfälle hållits inomhus i sopsäckar.

Domstolen redovisade att händelserna utspelade sig på en fastighet i Bodens kommun, där det hölls kor och höns. Tingsrätten prövade varje påstående för sig. Den kom fram till att det inte var styrkt att djuren inte fått tillsyn i tillräcklig omfattning. Inte heller ansågs det styrkt att det dagliga arbetet med djuren hade eftersatts, eftersom det påståendet bedömdes för oprecist. Åklagarens påstående om bristande tillgång till mat och vatten ansågs inte styrkt till den grad att det kunde läggas till grund för ansvar för djurplågeri. Detsamma gällde påståendet om att djurmiljön saknat adekvat belysning, att redena varit felaktigt utformade, att utfodringsplatserna varit felaktigt utformade, att det förekommit skaderisker i inredningen, att en kviga hållits ensam under längre tid samt att en kviga haft gödselpansar och frätskador på huden.

Däremot fann tingsrätten att det var styrkt att djuren inte haft tillgång till rena och torra ligg- och sittytor. För hönsen ansågs detta ha orsakat otillbörligt lidande, och domstolen ansåg att det var den tilltalade ensam som ansvarade för att hönsen hade sådana ytor. Tingsrätten fann också att flera av hönsen hade hållits inomhus i sopsäckar vid ett tillfälle, och att detta orsakat lidande. Den gärningen ansågs vara gemensam för den tilltalade och den medtilltalade.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att den tilltalade ägde djuren och att det var hon som hade det huvudsakliga ansvaret för djurhållningen. Den medtilltalade ansågs inte vara djurhållare i den mening som skulle kunna grunda ansvar för underlåten skötsel av djuren. Däremot kunde han hållas ansvarig för det enskilda handlande som gällde hönsen i sopsäckar.

Som central bevisning åberopade åklagaren Länsstyrelsens anmälan med bilagor, tjänsteanteckningar och fotografier. Tingsrätten konstaterade att bevisningen i viss mån behövde värderas försiktigt eftersom inga vittnen från Länsstyrelsen eller veterinärer hörts i målet. Samtidigt ansåg domstolen att det fanns tillräckligt stöd i handlingarna när de kombinerades med de tilltalades egna uppgifter.

När det gällde bristen på rena och torra ligg- och sittytor fann tingsrätten att fotografierna visade smutsiga ytor och att även hemtjänstens anmälan stödde uppgifterna. För hönsen kopplade domstolen detta till bristande fothälsa och ansåg att lidande var styrkt. När det gällde hönsen i sopsäckar fann tingsrätten att både den tilltalades och den medtilltalades egna uppgifter bekräftade att hönsen förvarats så, att det hade pågått längre än en mycket kort stund och att hönsen varit varma, slöa och påverkade. Domstolen bedömde därför att lidande var uppenbart.

I fråga om uppsåt fann tingsrätten att det inte var visat att de tilltalade haft avsikt att orsaka lidande, men att de förstått att hönsen utsattes för lidande när de placerades i plastpåsar. De dömdes därför med insiktsuppsåt för den delen. För den tilltalade ansåg domstolen också att hon måste ha förstått att det förelåg en överhängande risk för lidande när hon inte såg till att hönsen hade rena och torra sitt- och liggytor, och att hon därför hade förhållit sig likgiltig inför risken.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för djurplågeri. Domstolen bestämde påföljden till villkorlig dom i förening med 50 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 2 500 kronor. En avgift på 1 000 kronor till brottsofferfonden skulle också betalas.

Tingsrätten beslutade att ersättning av staten skulle utgå med 20 325 kronor till ombudet, fördelat på 16 260 kronor för arbete och 4 065 kronor för mervärdesskatt. Staten skulle svara för kostnaderna.