Villkorlig dom efter våld och tvång

Den tilltalade döms för misshandel och olaga tvång efter en händelse den 5 januari 2026. Tingsrätten fann att det var utrett att den tilltalade först hade utsatt målsäganden för våld och därefter tvingat honom att följa med och visa var andra ungdomar bodde. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med dagsböter, och den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalspunkt 1 avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade den 5 januari 2026 fattat tag i målsäganden, sparkat honom på benet och fällt honom till marken samt sparkat honom på överkroppen. När målsäganden låg ned hade den tilltalade också tryckt sitt knä mot målsägandens bröstkorg och med händerna tryckt mot hans hals eller käke. Därefter, när målsäganden rest sig upp, hade den tilltalade åter tagit tag i honom, sparkat honom på benet och fällt honom till marken igen samt släpat honom på marken. Gärningen uppgavs ha skett på en skola i Helsingborgs stad. Målsäganden ådrog sig smärta och en sårskada på läppen.

Åtalspunkt 2 avsåg olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket 1 brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade, i direkt anslutning till den första gärningen, genom våld och hot om brottslig gärning tvingat målsäganden att gå med honom för att peka ut var målsägandens vänner bodde. Våldet uppgavs bestå i att den tilltalade hållit fast målsäganden i luvan, och hotet i att den tilltalade sagt att han skulle slå målsäganden och dennes vänner. Även denna gärning uppgavs ha ägt rum den 5 januari 2026 på och kring skolan i Helsingborgs stad.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade brott. Tingsrätten prövade målet mot bakgrund av målsägandens uppgifter, två vittnesförhör och övrig utredning, däribland skriftlig bevisning samt video- och ljudinspelningar. Rätten fann att målsägandens uppgifter i viss del borde bedömas med försiktighet, eftersom han enligt rätten tonat ned sin egen inblandning i händelserna före den aktuella gärningen. Samtidigt bedömdes vittnena som trovärdiga och tillförlitliga. Deras berättelser gav stöd för att den tilltalade hade hunnit i kapp målsäganden, fått tag i hans luva eller krage och sparkat honom så att han föll till marken. Utredningen gav också stöd för att målsäganden fick en mindre sårskada och smärta.

När det gällde den andra åtalspunkten ansåg tingsrätten att målsägandens uppgifter om att han tvingats följa med den tilltalade fick starkt stöd av övrig bevisning. Vittnesuppgifter visade att den tilltalade hållit fast målsäganden i luvan under promenaden, och en ljudinspelning gav enligt rätten stöd för att den tilltalade varit mycket upprörd och hotat målsäganden. Tingsrätten avfärdade invändningen om envarsgripande och fann att syftet inte hade varit att överlämna målsäganden till polis, utan att få honom att peka ut var andra ungdomar bodde. Rätten bedömde därför gärningen som olaga tvång.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel, den 5 januari 2026, och olaga tvång, den 5 januari 2026. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med 80 dagsböter om 300 kronor, sammanlagt 24 000 kronor.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 15 000 kronor jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 5 januari 2026. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdet.