Grov misshandel och vållande till annans död prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grov misshandel och vållande till annans död. Den tilltalade dömdes i hovrätten för grov misshandel men frikändes från åtalet om vållande till annans död, grovt brott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast när det gällde fängelsestraffets längd, som sänktes från 3 år och 6 månader till 2 år och 9 månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde i hovrätten främst två frågor. Den första rörde en grov misshandel mot målsäganden i en lägenhet den 23 maj 2020. Den andra rörde ett åtal om vållande till annans död, grovt brott, där den tilltalade påstods ha orsakat en annan målsägandes död genom att tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad sticka denne med en penna på armen och benet, vilket enligt åtalet ledde till sårskador, infektion och död genom blodförgiftning.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grov misshandel, hot mot tjänsteman, våld mot tjänsteman och grovt sjöfylleri, samt frikänt honom från åtalet om vållande till annans död, grovt brott. I hovrätten var det framför allt påföljden och ansvarsfördelningen i den grova misshandeln samt dödshanteringen som överklagades. Hovrätten konstaterade också att vissa delar av tingsrättens dom inte hade överklagats, bland annat ansvar för våld mot tjänsteman, grovt sjöfylleri och tre fall av hot mot tjänsteman.

När det gäller grov misshandel fann hovrätten, i likhet med tingsrätten, att det var utrett att målsäganden utsatts för misshandel på det sätt som åklagaren gjort gällande, med undantag för ett påstått strypgrepp. Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att den tilltalade i praktiken utdelade våldet. Hovrätten ansåg vidare att gärningen bedrevs tillsammans och i samförstånd med den medtilltalade och att våldet i lägenheten ingick i ett gemensamt händelseförlopp. Misshandeln rubricerades därför som grov misshandel.

I fråga om vållande till annans död, grovt brott, ansåg hovrätten att utredningen visade att dödsfallet orsakades av komplikationer till infektioner i anslutning till sårskador. Hovrätten godtog därmed åklagarens dödsorsaksförklaring. Däremot fann hovrätten att det inte var visat att den tilltalade och den medtilltalade haft anledning att räkna med att deras våld med penna kunde leda till döden. Därför saknades förutsättningar att döma för vållande till annans död, grovt brott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma huvudsakliga utredning som tingsrätten. Förhör med målsäganden och vittnen hade spelats upp i hovrätten, och hovrätten tog del av tingsrättens referat av de tilltalades förhör.

I frågan om grov misshandel ansåg hovrätten att det fanns stöd för att den tilltalade och den medtilltalade agerat gemensamt. Hovrätten lade vikt vid att våldet skedde i en lägenhet, i ett sammanhängande förlopp och med ett gemensamt syfte. Hovrätten hänvisade också till ett vittnesuppgift om att två män tillsammans befann sig med en målsägande på en balkong när denne attackerades. Hovrätten ansåg att den tilltalade inte hade distanserat sig från våldet på ett sätt som bröt uppsåtet. Därmed stod tingsrättens skuld- och rubriceringsbedömning fast i denna del.

I dödsfallsdelen gjorde hovrätten en mer ingående analys av medicinsk bevisning. Rättsmedicinsk utredning talade enligt hovrätten för att döden orsakats av infektioner kopplade till sårskador, särskilt på ett underben. Hovrätten noterade att alternativa dödsorsaker inte var visade och fann därför att dödsorsaken var klarlagd på det sätt som åklagaren påstod. Trots detta ansåg hovrätten att den dödliga utgången låg utanför vad den tilltalade och den medtilltalade haft anledning att räkna med. Det grova oaktsamhetskravet var därmed inte uppfyllt i förhållande till döden.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grov misshandel och för de brott som tingsrättens dom i övrigt hade omfattat och som inte ändrades i hovrätten. Åtalet om vållande till annans död, grovt brott, ledde däremot inte till fällande dom. Hovrätten ändrade tingsrättens påföljd och bestämde fängelsestraffet till 2 år och 9 månader i stället för 3 år och 6 månader.

Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten när det gällde att den tilltalades villkorligt medgivna frihet skulle förverkas helt. Hovrätten framhöll också att den delade tingsrättens bedömning i skadeståndsfrågan, vilket innebär att skadeståndsbesluten stod fast. Någon uppgift om häktning anges inte i materialet.

Fakta