Hundägare döms för vållande till kroppsskada

Den tilltalade har dömts för vållande till kroppsskada efter att hans hund orsakat skador på målsäganden när hon försökte skydda sin egen hund. Tingsrätten fann att den tilltalade hade brustit i sin tillsyn över hunden och att oaktsamheten ledde till att målsäganden fick bitskador som inte bedömdes som ringa. Påföljden bestämdes till dagsböter, och den tilltalade ska också betala skadestånd, ränta och avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en enda brottspåstående. Den tilltalade åtalades för vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § första stycket brottsbalken med händelsedatum den 25 januari 2025. Enligt gärningsbeskrivningen hade han då, som hundägare, inte haft den tillsyn över sin hund som situationen krävde på en plats i Kils kommun. Hunden ska ha bitit målsäganden när hon försökte skydda sin hund, vilket orsakade smärta, bitmärken på händerna och svullnad på höger hand. Tingsrätten kom fram till att åtalet var styrkt och dömde den tilltalade för vållande till kroppsskada.

I utredningen uppgav den tilltalade att han förnekade gärningen och motsatte sig det enskilda anspråket. Enligt domen hade han lämnat sina hundar på gården, som var inhägnad med gärdsgård och stängsel. Målsäganden och ett vittne passerade på vägen utanför med sina hundar, och därefter ska den tilltalades hund ha tagit sig ut från gården och attackerat deras hund. När målsäganden försökte hjälpa sin hund ska hon ha blivit biten över båda händerna.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från målsägandens och vittnets uppgifter och ansåg att deras berättelse var fri från överdrifter, detaljerad och tillförlitlig. Domstolen fann inte någon omständighet som gav anledning att ifrågasätta deras trovärdighet. Det fanns enligt rätten inte heller något som talade för att de skulle ha öppnat grinden och gått in på gården, vilket den tilltalade hade antytt som en möjlighet.

Domstolen bedömde att det var visat att den tilltalades hund tog sig ut från gården, sannolikt genom att hoppa över stängslet, och att hunden därefter attackerade målsägandens hund. I samband med detta orsakades bitskadorna på målsägandens händer. Rätten prövade därefter om den tilltalade hade brustit i sin tillsynsplikt på ett sätt som innebar straffbar oaktsamhet. Tingsrätten hänvisade till reglerna om tillsyn över hundar och katter och till Högsta domstolens resonemang i ett liknande fall. Domstolen konstaterade att det inte är tillräckligt att en hund befinner sig inom ett inhägnat område om inhägnaden inte ger ett tillräckligt säkert förvar med hänsyn till omständigheterna.

I detta fall ansåg rätten att den tilltalades åtgärder inte var tillräckliga. Han hade visserligen satt upp ett stängsel, men hunden var stor och det fanns risk för att den kunde hoppa över stängslet. Den tilltalade hade också själv känt till att hundarna kunde smita ut om grinden öppnades. Rätten framhöll att risken hade kunnat undanröjas genom att hunden hölls i hundrastgården eller annars i ett låst utrymme när den tilltalade lämnade gården utan uppsikt. Tingsrätten fann därför att den tilltalade hade åsidosatt den aktsamhet som skäligen kunde krävas och att skadan inte var ringa. Därmed var brottet styrkt.

Domslut och påföljd

För brottet dömdes den tilltalade till 30 dagsböter om 80 kronor, totalt 2 400 kronor. Tingsrätten biföll även målsägandens skadeståndsyrkande och bestämde ersättningen till 2 660 kronor. Ränta ska betalas enligt räntelagen från den 25 januari 2025. Utöver detta ska den tilltalade betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.