Fängelse för våldtäkt vid Idrottsparken

Den tilltalade döms för våldtäkt efter att tingsrätten funnit att han genomfört ett vaginalt samlag med målsäganden som inte deltog frivilligt. Brottet ska enligt domen ha begåtts mellan den 20 mars 2026 och den 21 mars 2026 vid Idrottsparken i Ljusdal. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år. Den tilltalade ska också betala skadestånd, sitta kvar i häkte tills straffet får verkställas och betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalspunkten

Åtalet gällde en punkt, våldtäkt enligt 6 kap. 1 § 1 stycket 1 brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade genomfört vaginalt samlag med målsäganden som inte deltog frivilligt. Händelsen angavs ha inträffat mellan den 20 mars 2026 och den 21 mars 2026 vid Idrottsparken i Ljusdal, och gärningen påstods ha begåtts med uppsåt. Den tilltalade förnekade brott och bestred också det enskilda anspråket.

Av utredningen framgår att målsäganden och den tilltalade hade umgåtts i ett sällskap tidigare under kvällen, tillsammans med andra personer. De hade bland annat bowlat och druckit alkohol. Efter att större delen av sällskapet gått hem hade målsäganden senare kontaktat den tilltalade och frågat om han kunde följa henne hem eftersom hon var rädd att gå ensam. Parterna var oense om var de möttes, men ense om att de hade samlag vid Idrottsparken. Målsäganden tappade sin mobiltelefon under händelsen, och den återfanns dagen därpå av ett vittne. Efteråt berättade målsäganden för ett annat vittne att hon blivit våldtagen, och hon fördes därefter vidare till sin mamma och till sjukhus.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter var trovärdiga trots att de var detaljfattiga i själva samlagssituationen. Rätten fäste vikt vid att hennes berättelse varit konsekvent, att hon varit tydlig med vad hon mindes och inte mindes, samt att hennes minnesluckor framstod som rimliga med hänsyn till alkoholpåverkan och den traumatiska situationen. Hennes uppgifter fick också stöd av flera vittnen som beskrivit att hon var mycket ledsen och upprörd efter händelsen, att hon hade ont i underlivet och att hennes mående förändrades efteråt. Ett vittne berättade också att målsäganden lämnat en redogörelse som stämde överens med hennes uppgifter i rätten.

Den tilltalades berättelse bedömdes som mindre trovärdig. Tingsrätten noterade bland annat att han först helt förnekade samlag, men senare medgav att samlag hade förekommit efter att hans sperma påträffats i målsägandens trosor. Rätten ansåg att den tilltalades version om att samlaget skulle ha varit frivilligt inte stämde med utredningen. Det bedömdes vara utrett att målsäganden sagt åt honom att sluta och att hon inte samtyckte till samlaget. Därmed ansåg tingsrätten att det var bevisat att den tilltalade genomfört samlaget mot hennes vilja. Han dömdes därför för våldtäkt.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i tre år. Rätten uttalade att brottet var så allvarligt att annan påföljd än fängelse var utesluten och att det inte fanns skäl att gå under det straffvärde som följer av brottet.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 220 000 kronor, jämte ränta enligt räntelagen från den 20 mars 2026. Skadeståndet avsåg enligt domen ersättning för kränkning och sveda och värk. Han ska vidare betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade också att den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Sekretessbestämmelsen för uppgifter som kan röja målsägandens identitet ska fortsätta att gälla.

Fakta