Grov misshandel och olaga hot omprövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel, olaga hot, ringa narkotikabrott och brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom på så sätt att gärningen i åtalspunkterna 1.1 och 1.2 bedömdes som enbart grov misshandel, medan olaga hot inte skulle dömas ut. Påföljden ändrades till fängelse 11 månader och skadeståndet sattes ned till 12 600 kronor. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en händelse den 2019-10-16 i vilken den tilltalade tillsammans med två medtilltalade kom till platsen där målsäganden befann sig. Enligt hovrätten inleddes misshandeln genom att den tilltalade sprayade målsäganden i ögonen med pepparspray kort efter ankomsten. Därefter utsattes målsäganden för relativt omfattande våld som huvudsakligen riktades mot huvudet, och hovrätten fann att den tilltalade även slog och sparkade målsäganden.

Åklagaren hade i hovrätten justerat gärningsbeskrivningen för åtalspunkten 1.1 så att det uttryckligen angavs att de andra tilltalade, genom sin närvaro och sina uttalanden, i vart fall främjat den misshandel som utförts av någon eller några av de andra tilltalade. Den tilltalade hade i hovrätten yrkat att misshandeln inte skulle bedömas som grov och att skadeståndet skulle sättas ned. Tingsrätten hade dömt honom för grov misshandel, olaga hot, ringa narkotikabrott vid två tillfällen och två fall av brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Hovrätten prövade särskilt åtalspunkterna om grov misshandel och olaga hot samt de delar som rörde påföljd och skadestånd.

I hovrättens dom framgår att den tilltalade, utöver grov misshandel, också dömdes för två fall av ringa narkotikabrott och två fall av brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, i enlighet med tingsrättens bedömning. Däremot skulle han inte dömas för olaga hot, eftersom de hotfulla yttrandena ansågs ha haft ett uppenbart samband med misshandeln och vara så underordnade att de konsumerades av grov misshandel.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten i de överklagade delarna. Videoinspelade förhör med flera inblandade personer spelades upp, liksom ett telefonförhör med ett vittne. Ett vittne hördes på nytt och ett tilläggsförhör hölls.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens utgångspunkter om medgärningsmannaskap men gjorde en egen värdering av den tilltalades och de medtilltalades medverkan. Domstolen ansåg det utrett att den tilltalade aktivt deltog i misshandeln genom att använda pepparspray och genom att därefter slå och sparka målsäganden. Hovrätten bedömde också att de andra två medtilltalade deltog på ett sådant sätt att samtliga skulle dömas som gärningsmän tillsammans.

Hovrätten lade särskild vikt vid att en medtilltalad hade en central roll i händelseförloppet genom att ha hämtat de andra till platsen, samt att båda de andra medtilltalade befann sig nära målsäganden under hela misshandeln och uttalade allvarliga hot. Ljudinspelningen visade enligt hovrätten också ljud av slag och samtidiga smärtläten, vilket talade för att våld utövades av flera personer. Sammantaget fann hovrätten att bevisningen var tillräcklig för att slå fast grov misshandel, men inte för att döma för olaga hot som en självständig gärning.

För de delar som gällde ringa narkotikabrott och brott mot knivlagen fann hovrätten ingen anledning att frångå tingsrättens bedömning. Dessa delar stod därför fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grov misshandel den 2019-10-16 samt för två fall av ringa narkotikabrott och två fall av brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Åtalet för olaga hot ogillades i hovrätten genom att hoten ansågs konsumerade av misshandelsbrottet.

Påföljden ändrades från tingsrättens skyddstillsyn med särskild behandlingsplan till fängelse 11 månader. Hovrätten beaktade att den tilltalade inte längre samtyckte till den tidigare utdömda behandlingsplanen och fann att det fanns särskilda skäl att välja fängelse. Domstolen tog också viss hänsyn till vad den tilltalade redan hade undergått efter tingsrättens dom, bland annat placering på behandlingshem och senare utskrivning på grund av misskötsamhet.

Skadeståndet till målsäganden sattes ned från 21 000 kronor till 12 600 kronor. Hovrätten ansåg att 10 000 kronor avsåg kränkningsersättning och att 2 600 kronor avsåg sveda och värk. Däremot ogillades yrkandet om ersättning för lyte, eftersom det inte var styrkt att ärret skulle bli bestående. Ränta skulle utgå enligt tingsrättens beslut.

Den tilltalade var häktad i målet. Hovrätten fann att det fortfarande fanns risk för fortsatt brottslighet om en annan tilltalad frigavs och beslutade därför om fortsatt häktning för den personen; för den nu aktuella tilltalade framgår ingen ändring av tingsrättens beslut om häktning i den del som redovisas här.