Fällande dom för våldtäkt, sexuellt ofredande och grov misshandel

Tingsrätten dömde den tilltalade för våldtäkt, sexuellt ofredande och grov misshandel. Gärningarna ansågs begångna den 20 juni 2026 i Gävle. Påföljden bestämdes till fängelse i 4 år och 3 månader. Begäran om utvisning avslogs, och den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade två olika brottstillfällen, båda kopplade till händelser under natten mot midsommardagen den 20 juni 2026 i Gävle. I den första åtalspunkten gällde det våldtäkt och sexuellt ofredande mot målsäganden NN7. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade genomförde ett analt och/eller vaginalt samlag med NN7, att hon deltog som en följd av våld i form av slag, puttar och bemäktigande, samt att den tilltalade dessutom otillbörligt utnyttjade att hon på grund av berusning befann sig i en särskilt utsatt situation. I samma åtalspunkt gjordes också gällande att den tilltalade olovligen filmade målsägandens rumpa när hon var delvis avklädd utan att hon kände till det. Tingsrätten fann den tilltalade skyldig till våldtäkt och sexuellt ofredande den 20 juni 2026, men inte till den del åklagaren påstod att samlaget varit vaginalt. Domstolen utgick därför från att det var fråga om analt samlag, föregånget av våld, och att målsäganden inte deltagit frivilligt.

I den andra åtalspunkten gällde det grov misshandel mot målsäganden Dolt namn. Åklagaren påstod att den tilltalade slagit eller kastat en glasflaska i huvudet på henne den 20 juni 2026 i Gävle, att hon orsakades smärta och skada, och att gärningen var grov eftersom en glasflaska användes. Tingsrätten fann att den tilltalade hade utdelat ett slag med en flaska mot hennes huvud och att gärningen därför utgjorde grov misshandel. Domstolen godtog alltså att det var den tilltalade som utförde angreppet.

Rättens bedömning

Tingsrätten lade stor vikt vid målsägandenas uppgifter, stödbevisning från vittnen och den tekniska bevisningen. När det gällde NN7 ansåg domstolen att hennes berättelse varit detaljerad, sammanhängande och trovärdig. Hennes uppgifter stöddes av vittnesmål om att hon varit ledsen, panikslagen och rädd kort efter händelsen, samt av medicinsk utredning som visade rivmärken på benen och ett blåmärke i anslutning till stjärten. Domstolen fäste också vikt vid att DNA från målsäganden påvisats på den tilltalades penisrot och att en film i den tilltalades telefon visade en kvinna i en buske med bar rumpa, samtidigt som ett slag mot rumpan kunde höras och ses.

För våldtäktsdelen kom tingsrätten fram till att målsäganden inte deltog frivilligt. Domstolen ansåg att den tilltalade hade knuffat henne så att hon föll framstupa i en häck, att han därefter genomfört ett för henne smärtsamt analt samlag och att hon flera gånger sagt nej och att han skulle sluta. Tingsrätten godtog inte hans förklaring om att hon själv skulle ha initierat någon sexuell aktivitet. När domstolen prövade frågan om särskilt utsatt situation konstaterades att berusningen i sig inte var tillräckligt utredd för att ensam bära den bedömningen, men att hennes läge, efter den överraskande knuffen, tillsammans med berusningen och den begränsade möjligheten att värja sig ändå innebar att den tilltalade otillbörligt utnyttjat en särskilt utsatt situation. Därmed ansågs våldtäkt styrkt.

För det sexuella ofredandet ansåg tingsrätten att filmen och övrig utredning visade att den tilltalade filmat målsägandens rumpa medan hon låg i buskarna och samtidigt slagit henne på den bara stjärten. Agerandet bedömdes vara ägnat att kränka hennes sexuella integritet och därför utgjorde det sexuellt ofredande.

När det gäller den grova misshandeln mot Dolt namn fann tingsrätten att den utredning som lagts fram visade att hon träffades av ett kraftigt slag med en glasflaska, att hon fick en sårskada som behövde sys och att skadan satt på huvudet nära ögat. Flera vittnen hade sett att den tilltalade befann sig på platsen och att det var han som angrep henne. Domstolen ansåg att även om ett vittne lämnat vissa uppgifter som kunde ifrågasättas, var det samlade bevisläget tillräckligt för att slå fast att det var den tilltalade som utdelade slaget. Att en glasflaska användes och att skadorna kunde ha blivit betydligt allvarligare gjorde att gärningen bedömdes som grov misshandel.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i 4 år och 3 månader. Tingsrätten uttalade att brottens samlade straffvärde motsvarade denna påföljd och att annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga.

Skadeståndsyrkandena bifölls. Den tilltalade ska betala 270 000 kronor till NN7 och 56 900 kronor till Dolt namn. Ränta ska utgå enligt räntelagen från den 20 juni 2026 för båda beloppen. Tingsrätten beslutade också att en i beslag tagen telefon ska förverkas och att beslaget ska bestå.

Begäran om utvisning avslogs. Domstolen konstaterade att det visserligen fanns grundläggande förutsättningar för utvisning, men att det enligt Migrationsverkets uppgifter fanns ett individuellt och bestående hinder mot verkställighet. Den tilltalade ska därför inte utvisas. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträden.

Fakta