Skyddstillsyn efter narkotikabrott

Den tilltalade döms för narkotikabrott och ringa narkotikabrott efter att ha erkänt gärningarna. Tingsrätten bedömde att erkännandet stöddes av den skriftliga bevisningen och valde skyddstillsyn som påföljd, förenad med samhällstjänst i 40 timmar.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde två brott. För det första dömdes den tilltalade för narkotikabrott enligt 1 § 1 st 5 p narkotikastrafflagen (1968:64) för att ha olovligen innehaft 2,03 gram kokain den 13 augusti 2025 på en plats i Borås. För det andra dömdes den tilltalade för ringa narkotikabrott enligt 1 § 1 st 5 p och 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) för att ha olovligen använt cannabis eller annat preparat innehållandes THC någon gång mellan den 6 augusti 2025 och den 13 augusti 2025 i Borås eller på annan plats i Sverige. Den tilltalade erkände båda gärningarna.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att den tilltalades erkännande fick stöd av den skriftliga bevisningen, som bestod av anmälan, beslagsprotokoll, analysresultat och informationsblad från Rättsmedicinalverket. Den tilltalade hördes också över åtalet. Domstolen ansåg därför att han skulle dömas för narkotikabrott och ringa narkotikabrott i enlighet med gärningsbeskrivningen.

Vid påföljdsbestämningen noterade tingsrätten att den tilltalade förekom i belastningsregistret sedan tidigare, men att dessa uppgifter inte var relevanta för valet av påföljd i målet. Frivården bedömde att det kunde finnas ett visst övervakningsbehov och att skyddstillsyn kunde vara riskreducerande. Frivården var samtidigt tveksam till samhällstjänst och föreslog att en sådan skulle kombineras med föreskrift om urinprov, men den tilltalade samtyckte till samhällstjänst. Tingsrätten bedömde att straffvärdet motsvarade ett kort fängelsestraff och att det fanns anledning att anta att skyddstillsyn kunde bidra till att den tilltalade avhöll sig från fortsatt brottslighet. Domstolen ansåg också att det fanns en presumtion för fängelse, eftersom narkotikabrott av normalgraden är ett brott av sådan art, men valde ändå skyddstillsyn.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med samhällstjänst 40 timmar. Tingsrätten beslutade att påföljden inte skulle förenas med en föreskrift om urinprov, eftersom det skulle bli oproportionerligt ingripande i förhållande till brottens samlade straffvärde. Om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelse i 1 månad ha dömts ut.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden och ersätta staten med 2 600 kronor för provtagning och/eller analys. Den offentlige försvararen fick ersättning av staten med 3 725 kronor, och kostnaden skulle stanna på staten.