Fängelse för grovt narkotikabrott och skadegörelse

Den tilltalade dömdes för två brott som båda hade begåtts den 16 februari 2026. Tingsrätten fann att skadegörelsen var styrkt och att den tilltalade skulle dömas för skadegörelse enligt 12 kap. 1 § brottsbalken. Även åtalet för grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 3 § första stycket narkotikastrafflagen bedömdes som styrkt, och den tilltalade dömdes för det brottet i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet för skadegörelse hade den tilltalade den 16 februari 2026 kastat en telefon i marken på Kvarnholmsgatan i Helsingborg, vilket medförde skador för ett okänt men inte ringa värde. Egendomen tillhörde målsäganden. Den tilltalade erkände gärningen, och tingsrätten fann att åtalet var styrkt.

I åtalet för grovt narkotikabrott påstods att den tilltalade samma dag olovligen innehaft 97,7 gram kokain, två kapslar innehållande pregabalin och 344,9 gram cannabisharts. Enligt åtalet hade narkotikan varit avsedd att säljas och mängden gjorde att brottet skulle bedömas som grovt. I domskälen anges att den tilltalade erkänt innehav av den narkotika han bar på sig, det vill säga 92,9 gram cannabisharts och två kapslar innehållande pregabalin, men förnekat innehav av den övriga narkotikan. Tingsrätten fann dock att han också innehaft den övriga narkotikan och att allt innehav skett med uppsåt. Tingsrätten bedömde vidare att narkotikan varit avsedd att säljas och att brottet därför skulle bedömas som grovt.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från den skriftliga bevisningen, bland annat beslag, analyser, fotografier och en granskningspromemoria rörande en telefon. Vittnena uppgav att de följt den tilltalade efter att polisen larmats till en plats vid en butik i Helsingborg efter ett bråk. En av poliserna såg enligt sin uppgift den tilltalade kasta en påse med något vitt på marken innan han sprang upp för en trappa vid Hälsovägen. Kort därefter anträffades en påse med kokain. Längs den väg som den tilltalade hade sprungit och nära platsen där påsen kastats anträffades också ytterligare narkotika, och tingsrätten ansåg att omständigheterna starkt band samman fynden med den tilltalade.

Rätten lade även vikt vid att det på en beslagtagen våg fanns DNA från den tilltalade och målsäganden samt fingeravtryck från den tilltalade. I den telefon som den tilltalade hade på sig vid gripandet fanns narkotikarelaterat innehåll från januari och februari 2026, bland annat chattkonversationer, bilder, filmer och anteckningar. Tingsrätten ansåg att innehållet starkt talade för narkotikaförsäljning. Den tilltalades invändning om att andra kunnat använda telefonen godtogs inte. Sammantaget fann domstolen att hans berättelse framstod som en uppenbar efterhandskonstruktion.

När det gällde skadegörelsen byggde bedömningen på den tilltalades erkännande och målsägandens uppgifter. För narkotikabrottet fann tingsrätten att utredningen stödde att den tilltalade inte bara haft den narkotika han själv erkänt utan även den övriga narkotikan som påträffades i samband med händelsen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i 1 år och 11 månader. Tingsrätten angav att det samlade straffvärdet motsvarade två års fängelse, men att det fanns skäl för strafflindring enligt 29 kap. 5 § andra stycket brottsbalken. Som skäl angavs att den tilltalade varit häktad med restriktioner i drygt sex månader och att han skulle kompenseras för häktningstiden.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Tingsrätten förklarade också att den beslagtagna vågen och telefonen skulle förverkas, eftersom de använts som hjälpmedel vid narkotikabrott och förverkande bedömdes behövas för att förebygga brott. Den tilltalade ska dessutom betala avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.

Staten ska stå för försvararkostnaden. En ersättning om 94 359 kronor skulle betalas av staten, varav 62 357 kronor avsåg arbete, 13 130 kronor tidsspillan och 18 872 kronor mervärdesskatt.