Grov narkotikasmuggling vid inresa

Den tilltalade döms för grov narkotikasmuggling efter att tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad ha fört in 46,63 kilo cannabisharts till Sverige utan att anmäla narkotikan till Tullverket. Tingsrätten fann att den tilltalade hade uppsåt och att brottet skulle bedömas som grovt på grund av den särskilt stora mängden narkotika. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år.

Händelsen och åtalet

Åtalet avsåg grov narkotikasmuggling enligt 3 § första, fjärde och sjätte styckena samt 6 § fjärde stycket lagen om straff för smuggling. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samförstånd inte anmält 46,63 kilo cannabisharts till Tullverket i samband med införsel till landet. Händelsen ska enligt åtalet ha ägt rum den 16 januari 2026 på Lernacken i Malmö stad.

I målet framkom att den tilltalade körde bilen när paret kom till Lernacken på kvällen den 16 januari 2026. De hade då färdats över Öresundsbron från Danmark. Vid kontroll uppgav de inte att de hade något att deklarera. Vid den efterföljande kontrollen påträffades cannabisharts på flera ställen i bilen, bland annat i reservhjulsbaljan, bakom garneringar i bagageutrymmet, i motorutrymmet och under baksätet. Narkotikan var förpackad i mindre vakuumpåsar.

Tingsrätten noterade också att den tilltalades DNA hade påträffats på ett handtag till en av påsarna i motorutrymmet. Den tilltalade hade enligt domstolen inte kunnat lämna någon rimlig eller detaljerad förklaring till detta. Domstolen tog även fasta på den resa som den tilltalade och den medtilltalade gjort före gripandet, där de enligt utredningen först åkt mot Köpenhamn, därefter till Odense och sedan tillbaka mot Köpenhamn innan de körde hem över Öresundsbron.

Rättens bedömning

Den medtilltalade erkände att han kände till att narkotikan fanns i bilen och uppgav att han placerade den där under resan i området kring Odense. Tingsrätten fann att hans erkännande stöddes av övrig utredning och dömde även honom för grov narkotikasmuggling. Frågan för domstolen blev därefter om den tilltalade hade känt till narkotikan när hon förde in den i Sverige och om gärningen skett tillsammans och i samförstånd.

Tingsrätten bedömde att det inte fanns stöd för att den tilltalade från början haft del i någon plan att smuggla narkotika. Domstolen ansåg dock att flera omständigheter talade starkt för att hon ändå kände till narkotikan när bilen fördes in i Sverige. Domstolen pekade bland annat på att hon körde bilen vid inresan, att narkotikan var gömd men ändå lättillgänglig, att hennes DNA återfunnits på en av påsarna och att hennes egna uppgifter visade att hon misstänkte att ett paket i bilen innehöll narkotika.

Domstolen fäste även vikt vid att den tilltalade visste att den medtilltalade tidigare varit dömd för narkotikarelaterad och annan allvarlig brottslighet, samt att hennes närstående uttryckt oro för att resan kunde ha med narkotika att göra. Mot denna bakgrund ansåg tingsrätten sammantaget att den tilltalade hade kännedom om all narkotika i bilen när hon förde in den i Sverige och att hon därmed agerat med uppsåt.

Tingsrätten fann vidare att den tilltalade och den medtilltalade hade solidariserat sig med varandras handlande under resan och att de därför skulle anses ha begått gärningen tillsammans och i samförstånd. Den tilltalade dömdes därför för grov narkotikasmuggling.

Domslut och påföljd

För den tilltalade bestämdes påföljden till fängelse i tre år. Tingsrätten bedömde att brottets straffvärde, med hänsyn till narkotikans sort och mängd, motsvarade omkring tre års fängelse och att annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade dessutom att en i beslag tagen mobiltelefon, som hade tagits från den tilltalade, ska bestå till dess domen vinner laga kraft och därefter återlämnas. Den beslagtagna narkotikan jämte emballage förverkades också. Staten ska stå för kostnaderna för försvararens ersättning.