Tingsrätten ogillar bolags krav på återbetalning av 200 000 kr

En tingsrätt har avslagit ett bolags krav på att återfå 200 000 kr som överförts till en privatperson utan bakomliggande affärshändelse. Tingsrätten bedömde att mottagaren inte insåg och inte heller borde ha insett att pengarna kom från bolaget, och att hon därefter anpassat sin ekonomiska ställning efter beloppet.

Bakgrund

Den svarande är familjemedlem till en tidigare firmatecknare i ett aktiebolag som sålde maskiner för jordbruksprodukter. Den 9 augusti 2008 fördes 200 000 kr över från bolagets konto till den svarandes konto. Utbetalningen dokumenterades med en faktura för uppdrag som parterna är ense om var falsk.

Firmatecknaren dömdes senare för grov trolöshet mot huvudman efter att ha förfogat över betydande medel ur bolagets kassa. Efter hans avskedande granskades bolagets räkenskaper och det uppdagades att överföringen till den svarande skett utan rättslig grund.

Yrkanden

Bolaget, som senare förvärvat fordran genom ett förvärvsavtal, yrkade att tingsrätten skulle förplikta den svarande att återbetala 200 000 kr med ränta enligt räntelagen. Dessutom yrkade bolaget ersättning för rättegångskostnader.

Den svarande motsatte sig återbetalning med hänvisning till att hon trodde att beloppet var delbetalning av ett gåvovederlag på 300 000 kr i samband med återgång av en fastighetsgåva. Hon anförde även att en efterföljande förlikningslikvid från en extern part släckt bolagets fordran.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att överföringen saknade grund i aktiebolagslagen och att bolaget i princip hade rätt att få tillbaka pengarna. För att fordran skulle ogillas krävdes dock att den svarande visat att hon mottagit beloppet i god tro, det vill säga utan kännedom om att betalningen var obehörig.

1. God tro vid mottagandet
   Tingsrätten fann att den svarande och hennes make hade rimlig anledning att tro att pengarna kom från försäljningen av en fastighet som återgått till givaren. Någon omständighet som borde ha imponerat misstanke om oegentligheter förelåg inte.

2. Ekonomisk anpassning
   Efter mottagandet hade den svarande använt pengarna för att lösa privata lån och därmed inrättat sig på ett sätt som försvårade återbetalning.

3. Förlikningslikviden
   Tingsrätten avfärdade påståendet om att en extern förlikningslikvid släckt fordran mot den svarande, då avtalet inte specificerade fördelning på denna fordran.

Mot denna bakgrund ogillade tingsrätten bolagets talan och förpliktigade det istället att ersätta den svarande för hennes rättegångskostnader.

Slutlig utgång

– Tingsrätten ogillade kärandens krav på återbetalning.
– Käranden ska ersätta den svarande för rättegångskostnader med 185 984 kr inklusive ombudsarvode.